Maries blogg

Ja, jag är från Värmland.
Ja, jag pratar värmländska.
Ja, jag är stolt över min bakgrund. Jag är stolt över det som är mitt barndomshem och även om jag har flyttat därifrån så kommer jag alltid att ha det som mitt barndomshem.
Ja, det gör ont att få höra att jag pratar konstigt. Även om jag kan försöka släta över det så gör det ont i hjärtat.
Ja, jag önskar att man kunde få bli accepterad för den man är oavsett vilken dialekt man pratar.

Det gör ont att höra att värmländskan är den fulaste dialekt som finns, det gör ont att behöva “hålla med” för att hålla tårarna borta.
Jag har flyttat, jag har tappat en del av min dialekt, men när jag kommer “hem” till Värmland eller träffar mamma och andra släktingar här eller pratar med dem i telefon så kommer min dialekt tillbaka.
Det gör ont att höra att jag pratar fult och att det inte går att förstå mig.
Jag blir lessen och jag vill inte behöva känna det så.

Jag är stolt över min hembygd, jag är stolt över min familj och mina släktingar, jag är stolt över min dialekt.
Jag vill inte behöva försvara min identitet mot människor som inte tänker sig för.

Jag ska tåla, jag ska glömma och finna mig i detta, men nej. Nu är det bra!

Jag pratar värmländska för att jag är född och uppvuxen i Värmland. Jag är stolt över att vara den jag är och jag vill inte behöva be om ursäkt för den jag är.

Och ja, jag vet att någon/några av de som kritiserat mitt sätt att prata kommer att läsa det här.

Det gör ont att behöva försvara sig och det gör ont att känna det som att jag inte duger om jag inte pratar “rikssvenska”.

Och nej, älskling. Jag menar inte dig. Du driver inte med mig, det finns det andra som gör.

Ni som läser det här vet själva vad ni sagt och gjort och även om jag kanske “håller med” just då så är det enbart för att ni inte är värda mina tårar.

Förlåt, men jag vill inte vara tyst längre.

Eller ja, CSN för mig då. Hur som helst, idag kom pengarna och man kunde fylla de ack så tomma skåpen med mat igen.
Jag avskyr egentligen att storhandla, men denna gång var det verkligen välbehövligt och tvunget.

Förutom att handla har jag varit osedvanligt duktig och städat 2 skåp i köket, skafferiet och matkällaren. Det började bli svårt att få in prylarna som bodde i skåpen och då tyckte jag att det var dags att röja lite. Matkällaren och skafferiet var också i behov av en make-over så de slank med av bara farten.
Man hittar mycket intressanta saker när man tar sig tid att städa.

Igår fick vårt röda rum en liten genomkörare, det var dags att börja städa ur det så att man kan använda rummet till annat än att bara fylla det med saker som vi inte vet vart vi ska ställa.
Kontoret i källaren har ju numer fått ett väggfast skrivbord som täcker ena kortväggen med tillhörande hylla i matchande färg så jag har flyttat ner en del kontorsprylar dit. Det börjar se ljust ut även för en stök-maja som jag!

Till sist går mina tankar till Arboga och det hemska som hänt. Jag hoppas innerligt att det snart, snart kan komma en lösning och att en gärningsman (-kvinna) får sitt rättmätiga straff. Det finns inga ord för det man känner inför det som hänt, det finns inga ord.
Att en människa kan göra så här… Den som gjort detta har förlorat sitt existensberättigande i mina (och säkert många andras) ögon.

Hur som helst, ta hand om varandra därute!
/M

…för det hemska som hänt i Arboga.
Det är ofattbart, obegripligt, hemskt, vidrigt och sjukt.
Sänder en tanke till familjen, vännerna och alla anhöriga. Ta hand om varandra i denna svåra tid.

/M

Så stod det då klart efter alla röster att Charlotte Perelli får åka till Belgrad med sin diamantdildo och representera Sverige i den stora Eurovision-finalen.
Ganska tippat faktiskt.

SM-slutspelet i hockey däremot går ju inget vidare för mina pojkar. Vi får hoppas att de kan vända det nu när det blir 2 hemmamatcher i Karlstad. Det är dags att visa Frölunda att det är farligt att leka med hungriga vargar.

Imorron ska jag skaffa mig lite fler vuxenpoäng. Jag ska ha ett Tupperware-party här hemma.
Aj aj aj, så vuxen jag blev!

Nä hörrni go’ vänner, nu är det dags att stänga butiken för idag. Jag hoppas att ni alla har haft en bra kväll och att ni inte gjort något som inte jag skulle ha gjort.

Gonatt, sov gott och vakna utvilade!
/M

Japp, så har det blivit bevisat: Det finns folk till allt och ju konstigare saker de gör desto bättre!

Läs och skratta, eller tyck synd om, eller förundras… valet är ditt!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2039256.ab

Tänk vad det är skönt att få känna sig sådär hälsosamt normal lite då och då.

Så var man igång med det sista stora arbetet innan jag tar min examen i juni.
C-uppsatsen handlar om barn i sorg (därav rubriken) och sen ska jag lämna in ett PM om min sista VFU-period, ett arbete om min pedagogiska meritportfölj, 2 inlämningsuppgifter på kursen som inte börjat än + att jag har några smågrejer släpande från föregående terminer.

Annars flyter allt på här hemma, Clara har lärt sig att krypa så nu får man flytta undan allt som hon inte ska få tag på; typ gardiner, dukar, sladdar osv.
Hon har också lärt sig att vinka och klappa händerna. Och nu förstår hon även när man säger: “Kan du vinka?”, då vinkar hon och säger man “Kan du klappa händerna?” så klappar hon händerna. Det händer mycket nu!

Idag skiner solen ute och man riktigt känner att det nog är vår (om än lite tidigt). Vi gav oss ut på en promenad i solskenet förut och träffade på två nyfikna hundar med mattar (heter det verkligen så? ), en ekorre och en nyfiken katt som hoppade upp och kikade i Claras vagn. *hihi* Det var riktigt skönt i solen.

Nu ska jag snurra vidare!

Må så gott!

/M