Jag är slut, jag är trött…
Sönderstressad och tom…
Jag saknar den energin jag en gång hade, nu är jag bara trött, trött, trött.
Jag uppvisar nog alla stressymtom som finns…
Symtom på stress
Jag tror att jag kan pricka av de flesta av de där tecknen.
Samtidigt vet jag att det här är en övergående period i mitt liv.
Jag önskar att jag hade orken att ta tag i det som måste göras, men istället skjuter jag det ifrån mig och mår ännu sämre.
Jag orkar inte mer….
Det är maj nu… Månaden som innehåller dagen som förändrade mitt liv för alltid…
Jag vill inte minnas igen… Jag vill hoppa över den 23:e…
Jag minns den dagen som om den var igår. Jag minns alla detaljer, jag minns alla ljud, allt…
Jag minns att sköterskorna ropade på oss från sovrummet och bad oss komma eftersom pappa slutat andas.
Jag minns att jag hämtade min lillebror som satt vid datorn i ett annat rum.
Jag minns att min lillebror, mamma och jag stod och höll pappas hand, grät…Han var borta.
Jag minns hur sköterskorna ringde efter en läkare.
Jag minns att jag ringde till Örjan och sa att han behövde komma nu.
Jag minns att min lillebror ringde till vår faster och berättade vad som hänt.
Jag minns att någon av oss ringde mormor och morfar.
Jag minns att läkaren kom, hur hon dödförklarade min pappa.
Jag minns att Elenor, diakonen, kom. Min faster och farbror, mormor…
Jag minns alla tårar, all smärta.
Jag minns att många av våra släktingar kom och gick den dagen, alla ville de dela vår sorg och ta farväl av pappa.
Jag minns när de kom från begravningsbyrån och hämtade pappa.
Jag vill inte minnas allt så tydligt, men jag minns och än gör det ont…
Kanske kan min stress över skolan och det faktum att det är maj igen ha ett samband.
Jag hoppas att det är så… För då vet jag att det går över.
Förlåt för all min irritation och ilska, jag menar inget illa.
Jag är bara trött, frustrerad och stressad…
Jag vill leva igen…